Blir så besviken på Sverige och dess prioriteringar
HATAR när ångesten kommer
Vet inte vart jag ska ta vägen och allt är så jobbigt. Vill helst gömma mig och inte prata med någon. Orkar ju inte göra något alls. Imorgon har jag första tiden hos en kurator. Jag vet att jag kommer bli arg och ledsen när det ska frågas om mitt förflutna, men tyvärr måste jag försöka för detta funkar inte längre. Kan inte ens jobba och såfort jag kommer innanför dörren hemma blir jag deppig. :(
Återigen sjukskriven pga recidiverande depression
Var ett tag sen jag skrev här men har helt enkelt inte orkat. Jag är återigen sjukskriven och diagnos Recidiverande depression. Om ni inte vet vad det är så ska jag förklara lite här..
Recidiverande depression (F33) innebär ett eller flera återinsjuknanden
(recidiv) efter en första depression. Symtombilden omfattar både somatiska och
psykiska symtom. Kognitiv störning (t.ex. koncentrationssvårigheter,
minnesstörning och/eller ökad uttröttbarhet) är ofta framträdande. Episoderna
blir ofta djupare, långvarigare och tätare ju fler recidiv som inträffar. Vid
tidig debutålder är risken för recidiv högre. Återkommande depressioner kan vara
del av bipolär sjukdom. Samsjuklighet med ångestsjukdom, personlighetsstörning
eller missbruk är vanligt.
(recidiv) efter en första depression. Symtombilden omfattar både somatiska och
psykiska symtom. Kognitiv störning (t.ex. koncentrationssvårigheter,
minnesstörning och/eller ökad uttröttbarhet) är ofta framträdande. Episoderna
blir ofta djupare, långvarigare och tätare ju fler recidiv som inträffar. Vid
tidig debutålder är risken för recidiv högre. Återkommande depressioner kan vara
del av bipolär sjukdom. Samsjuklighet med ångestsjukdom, personlighetsstörning
eller missbruk är vanligt.
Källa: http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/recidiverandedepression
Ska till kuratorn på måndag, vet att det kommer gå åt helvete då jag hatar att prata om hur jag mår eller när folk ska ställa massa frågor jag inte orkar prata om. Så jag har ingen aning hur jag ska komma ur detta. Jag orkar inte kämpa längre och minsta lilla motgång är jättejobbig och jag bara bryter ihop.
