Det var längesen jag var i en sånhär depp period och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den. Jag skäms över att säga det och vill helst inte skriva om det här i denna anonyma bloggen ens men jag måste få ur mig det och det var därför jag skaffade denna bloggen. Ni vet inte vem jag är men jag önskar jag kände er så jag hade någon att prata med men jag har så svårt att lita på folk. Jag känner att jag inte har någon att prata med längre, jag känner mig mest ensam i hela världen och jag orkar snart inte längre.

Jag har skapat en facebook som är för de jag verkligen litar på och mina nya bekantskaper som kan stötta mig utan att ha några krav. Jag har bara 5 vänner där än sålänge men jag önskar jag hade fler. Så vill du lägg gärna till mig där om ni vill. Den är lika anonym som bloggen men jag hoppas på att få förtroende för vissa så man kan våga träda fram och berätta vem man är till slut och slippa vara så anonym. Det är grymt jobbigt samtidigt som det är skönt.

Men varför skäms jag över hur jag mår? Varför skäms jag över vem jag är?

Jag är den snällaste personen i ett par skor, men jag har bara haft problem i livet och fått stå ut med saker som ingen ska behöva stå ut med under sin livstid.

Jag vet att många tycker att jag ser bra ut, vilket jag inte kan se själv längre. Förr hade jag självförtroende, nu kan jag knappt se mig själv i spegeln. Folk säger att man ska kolla sig själv i spegeln varje dag och säga fan vad jag är snygg men vad tror ni jag säger när jag ser mig själv i spegeln?

Jag vet så mycket men jag vill bara inte inse, jag ser bara det dåliga i mig själv.
Tack för er som läser min blogg, ni är få men ni är guld värda.

För att lägga till mig på facebook sök på kärlek och styrka eller [email protected]

VARMA KRAMAR TILL ALLA UNDERBARA